Ensamhet!

Bitterheten har lagt sig lite. Nu känner jag mig mest ledsen och ensam. Helger som jul, nyår och midsommar gör mig deppig. En anledning är nog att vi inte har umgåtts med vänner det senaste året på dessa helger. Julen var vi med familjen, men på nyåret var vi ensamma. Vi hade ingen fest att gå till och själv mådde jag så dåligt att jag inte hade orkat att träffa folk. Nu på midsommar tänkte vi ge oss ut att segla, vilket vi brukar. I år följer inte någon med. Andra vänner träffas som har barn. Jag vet inte om de inte frågar oss p.g.a att vi inte har barn eller för att vi dragit oss undan. Vi har heller inte frågat någon för jag vill helt enkelt inte fira midsommar med barnfamiljer. Det gör för ont. Så imorgon är vi ensamma eller kanske inte ensamma för vi har ju trots allt fortfarande varandra eller spillrorna av varandra. Jag vet inte vad vi har tillsammans, men de senaste dagarna har det varit bättre mellan oss. Vi har diskuterat hur vi ska göra för att få ett bättre förhållande. Jag har föreslagit att vi kanske ska gå i parterapi, men det är svårt att veta vem man ska vända sig till och vem som är bra. Har någon bra tips angående parterapi?

Nu har jag varit på mitt nya arbete i 2 veckor. Det har gått bra och alla har varit trevliga på det nya arbetet. En farhåga till hösten är när/om vi åter ska göra ett nytt försök (om vi nu går vidare tillsammmans och bestämmer oss för ett nytt försök). På förra jobbet höll vi på med behandlingarna ett år innan jag berättade. Det var jobbigt! Samtidigt är det skönt att ingen vet om det på mitt nya jobb, men det kan nog bli tufft om vi kör igång igen. Alla påhittade ursäkter och ändringar tog på krafterna. Vi får se hur vi gör till hösten.

Jag är lite besviken på vår klinik också för de skulle höra av sig efter 1-2 veckor angående förslag till nästa behandling, men nu har det gått över 3 veckor. I.o.f sa vi att det inte var bråttom, men i.o.m att de sa att de skulle höra av sig så har jag gått och väntat. Nu skulle jag/vi kunna ringa och höra med dem, men min sambo tyckte inte att det var någon brådska för att vi har det så turbulent i förhållandet. Det gör mig ledsen! Så inte bara det att väntan över sommaren är tuff. Inte heller vet jag om det blir någon mer behandling till hösten. Inte heller om vi då är tillsammans. Såklart är vårt förhållande viktigast annars är det ju ingen mening att försöka få barn!!
Men vi har kämpat så länge och viljat så intensivt att få barn tillsammans tidigare så det känns tungt nu.

Förresten
Jag hoppas ni får en trevlig midsommar och även vi!