Beslut!

Helgen var riktigt lyckad! Mamma uppskattade resmålet. Vi åkte till Österlen och njöt av det vackra landskapet. Lördagen bjöd på picknick på Brösarps backar, lunch på vandrarhemmet i Haväng, grillning på kvällen. Vi bodde på ett trevligt Bed and breakfast utanför Simrishamn. På söndagen drog jag och syrran ut på en löprunda med planen att vara tillbaka till frukost. Klockan 10 fick pappa komma och plocka upp oss någonstans mellan rapsfälten då vi hade sprungit vilse!! Rundan blev två timmar istället för en timme!! Frukosten var då riktigt efterlängtad! Söndagen bjöd också på en solig dag med besök på Stenshuvud och på musteriet i Kivik. Lunchen intogs på Buhres Fisk i Kivik.

Jag har försökt att njuta av dagarna och lyckats riktigt bra. Men nu vill jag att denna vecka ska gå fort så att vi får reda på om vi lyckats denna gång. Jag känner inget förutom lite svagt molande mensvärk igen. Kände inget i slutet av förra veckan men nu har det dykt upp igen. Det känns inte positivt! Jag orkar/kan inte hoppas på det bästa längre. Jag har också bestämt mig för att inte bryta ihop denna gång! Bröt ihop totalt dagen innan julafton efter förra behandlingen och det tog mig några månaders sjukskrivning, terapi och mediciner för att komma tillbaka! Nu är jag mycket starkare än vad jag var innan förra behandlingen och jag har bestämt mig för att jag vill leva vidare och jag vill ha en bra sommar utan att längta till nästa behandling i augusti, om vi väljer att fortsätta med fler. Just nu är jag inte så säker på att jag vill fortsätta med fler försök. Jag försöker intala mig själv att det faktiskt går att leva ett liv utan barn.
Tänk på alla pengar som man kan använda till att resa och göra roliga saker för.
Tänk att slippa allt tjafs med barnet/barnen i trotsåldern eller i tonåren.
Tänk att slippa oroa sig för att det ska hända barnet/barnen något.

Kommer inte på fler saker just nu men fyller nog på så småningom.
Nä, allvarligt så funderar jag just nu på om det är värt allt kämpande. Ok, om man visste att det skulle fungera till slut men det vet man ju aldrig. Jag tycker att vi har offrat så mycket tid, energi, pengar och oss själva på det. Jag vill bara komma till ett beslut och vara så säker på beslutet att jag inte blir bitter och ångerfull när jag blir gammal.

Förresten så trevlig bloggträffen verkade va! Att träffa människor i samma situation är nog toppen! Jag hoppas det blir igen!

Tänkte också att jag skulle börja kalla mig något på bloggen. Jag har funderat på namnet Liv, vilket passar min blogg och det är även ett namn som jag tycker är vackert! Så Liv får det bli!

/Liv