torsdag 21 juli 2011
Framtiden
En dag kvar till semestern! Jag är så trött på jobbet att jag funderar på att göra något annat! Jag hoppas inspirationen och arbetslusten kommer tillbaka efter semestern! Jag har funderat ganska länge på vad jag ska göra med mitt liv om vi aldrig lyckas få barn. I början av sommaren hade jag och min sambo en rejäl svacka då vi inte visste om vi skulle fortsätta tillsammans. Vi visste inte om vi skulle göra fler försök. Nu är förhållandet bättre men det är fortfarande mycket skört. Vi har ju bestämt att vi ska försöka med ett nytt försök i september. Om nästa försök också misslyckas (tyvärr svårt att vara hoppfull) så tror jag att jag behöver göra något helt annat ett tag. Hur ska livet kunna fortsätta i en liten stad som vi bor i, där alla omkring lever sina familjeliv och vi lever vårt familjeliv utan barn. Gå till jobbet, gå hem, träna, laga mat och sova! Jag måste därför göra något helt annat! Mina tankar har en längre tid varit att åka i väg som volontär till Indien. Det är något jag skulle vilja göra. För att fortsätta leva mitt liv som jag gör nu utan barn känns inte lockande!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tråkigt att läsa att ert förhållande har tagit mycket stryk av er olyckliga situation. Jag hoppas på mycket för er skull; först och främst att ni hittar tillbaka till varandra fullt ut så att ni slipper leva på en slak lina, för det andra att ni nu lyckas med nästa försök och får det som vi alla vill ha, ett litet barn!
SvaraRaderaAtt åka ut i världen som volentär är något som jag också tänkt på att jag skulle göra. Mer när jag var yngre än vad jag gör nu. När man blir äldre blir man mycket mer bekväm...
Tänker på dig och håller tummarna!
Kram
Tack Charlotte!
SvaraRaderaDet svåraste är nog att vi hanterar situationen så olika! Jag har varit så sorgsen så länge och ofta. Min sambos sorg kommer mest efter varje misslyckat försök och sorgen släpper snabbare för honom (tror jag).
Kram
Jag hoppas att sommaren och hösten gör er väl. Jag hoppas att ni finner tillbaka till varandra. Att ert förhållande stärks och ni kommer ännu närmre varandra.
SvaraRaderaJag förstår förändringen du söker, vi gör den just nu. Det är så svårt att stå och stampa på samma ställe utan att komma vidare.
Jag hoppas att du får stöd och någon att tala med. För att hjälpa dig sortera dina tankar och hjälpa dig i din sorg. (Jag upplever också att T släpper sorgen snabbare än jag, men ibland känns det som om han istället känner att han behöver vara den starka för att jag är svag)
KRAM
Tack verkligen för era kommentarer!
SvaraRaderaDu fattas mig: jag önskar också att vi kunde göra någon förändring tillsammmans. Jag tror att det kan vara mycket viktigt. Man står verkligen och stampar och stampar! Det känns som alla springer förbi en! Någon förändring måste det nog bli så småningom.
kram