Tillbaka efter ett par veckors segling. När man är på havet får man verkligen känna av vädrets makter! En vecka med härligt stekande sol och en vecka med lite kyligare temperatur och delvis regn. Vi fick även känna på kulingen en dag och jag är glad att jag inte blev sjösjuk, för det är riktigt, riktigt jävligt att bli sjösjuk. Sist jag blev sjösjuk ville jag hoppa i havet och dö!
Även bror med familj har varit hos oss under semestern. Jag trodde att semestern skulle få mig att må bättre, men tyvärr har det snurrat i skallen! Vissa dagar har jag dock mått bättre än andra. På vår resa följde några av våra vänner med under några dagar. Jag uppskattar verkligen dem och de har en jättegullig pojke på ett år. Vi har alltid det trevligt tillsammans, men denna gång kände jag mig helt nedstämd. Jag ser på dem och sedan på oss och jämför. Jag blir så ledsen över vår situation och grubblar och grubblar. Även när min bror var här med min treåriga brorson så tog det på krafterna. De har lyckats men inte vi. Svägerskan pratade även om syskon nu och snart står hon säkert där gravid. (Önskar såklart att ingen ska behöva gå igenom samma sak som vi). Men jag kan tyvärr inte hålla tillbaka min avundsjuka och bitterhet längre. Jag orkar inte umgås med alla små barnfamiljer längre. Vad ska jag göra! Jag kommer inte ha något umgänge kvar snart för alla mina vänner har lyckats! Jag har försökt undvika min sambos gravida brors sambo hela sommaren. Förmodligen skitdålig strategi. Under de första 3 åren har jag verkligen försökt umgås med barnfamiljerna och de gravida men jag orkar inte längre. Jag orkar inte längre ta på mig en mask och vara glad och verka normal. Jag skiter i det! Jag är så jävla förbannad och bitter. En jävla bitterkärring är jag och jag bryr mig inte. Nu är vi på samma ruta som för 2 år sedan. För 2 år sedan påbörjades den första ivfén. Helt sanslöst!
På måndag är det jobb igen. Hur faan ska jag orka!
Förbannad och bitter i dag, kanske för att ett
litet hopp hade väckts igår på cykeldag 38. Men idag kom mensen!
Man måste få tillåta sig att vara deppig med. Oftast är man så pigg, käck o glad åt andra. Men man får inte glömma bort sig själv och respektera sina egna känslor. Annars finns ju risk att man kvävs. Ta en break och umgås mindre med barnfamiljer när du känner att du behöver det. För det är du värd sig själv!
SvaraRaderaStor kram till dig!
Tack! Jag tror jag ska säga till en del av dem att jag just nu inte orkar träffa hela deras familj. kram
SvaraRadera