Ofrivilligt barnlösas dag

I dag uppmärksammar vi de ofrivilligt barnlösas dag. Att vara ofrivilligt barnlös är en stor sorg som man bär på varje dag! Många av oss får kämpa i flera, flera år för att få ett mycket efterlängtat barn, om man överhuvudtaget lyckas! Detta kan medföra stora psykiska påfrestningar och man kan uppleva ett stort utanförskap i samhället.

Vår historia
Vi började för ca 4 år sedan att försöka få barn. Efter ca ett år sökte vi hjälp. Efter ytterligare ett år och fler omgångar med pergotime (ska stimulera ägglossning) påbörjades den första ivfén. Det är snart ca 2 år sedan och vi har nu hunnit med ett avbrutet ivf, 3 hela ivf samt fyra frysförsök. Totalt nio embryon är insatta. Testade igår minus för sjunde gången! Ingen orsak till barnlösheten är funnen.

Minus

Ett ruttet jävla minus! Hur kunde jag tro något annat? Massa känslor och tankar går runt runt. Förbannad, ledsen och tom om vartannat. Ska först försöka klara av arbetsdagen. Sedan resten. Hatar den förbannade orättvisan i denna värld!

Fantastiskt bra intervju!

Fantastiskt bra intervju! Lyssna på Wilda Matilda!
http://catchup.rixfm.com/catchup_radio.php?id=2358&category=37&type=audio

Vilken insats för oss ofrivilligt barnlösa!
Tack

Nervös

Så jävla nervös! Kan inte koncentrera mig. Vill ej se något blod vid toabesöken. Inget blod än. Lite svagt molande i magen som kommer och går. Som vanligt spända bröst. Snälla, snälla ge oss ett plus imorgon!

Beslut!

Helgen var riktigt lyckad! Mamma uppskattade resmålet. Vi åkte till Österlen och njöt av det vackra landskapet. Lördagen bjöd på picknick på Brösarps backar, lunch på vandrarhemmet i Haväng, grillning på kvällen. Vi bodde på ett trevligt Bed and breakfast utanför Simrishamn. På söndagen drog jag och syrran ut på en löprunda med planen att vara tillbaka till frukost. Klockan 10 fick pappa komma och plocka upp oss någonstans mellan rapsfälten då vi hade sprungit vilse!! Rundan blev två timmar istället för en timme!! Frukosten var då riktigt efterlängtad! Söndagen bjöd också på en solig dag med besök på Stenshuvud och på musteriet i Kivik. Lunchen intogs på Buhres Fisk i Kivik.

Jag har försökt att njuta av dagarna och lyckats riktigt bra. Men nu vill jag att denna vecka ska gå fort så att vi får reda på om vi lyckats denna gång. Jag känner inget förutom lite svagt molande mensvärk igen. Kände inget i slutet av förra veckan men nu har det dykt upp igen. Det känns inte positivt! Jag orkar/kan inte hoppas på det bästa längre. Jag har också bestämt mig för att inte bryta ihop denna gång! Bröt ihop totalt dagen innan julafton efter förra behandlingen och det tog mig några månaders sjukskrivning, terapi och mediciner för att komma tillbaka! Nu är jag mycket starkare än vad jag var innan förra behandlingen och jag har bestämt mig för att jag vill leva vidare och jag vill ha en bra sommar utan att längta till nästa behandling i augusti, om vi väljer att fortsätta med fler. Just nu är jag inte så säker på att jag vill fortsätta med fler försök. Jag försöker intala mig själv att det faktiskt går att leva ett liv utan barn.
Tänk på alla pengar som man kan använda till att resa och göra roliga saker för.
Tänk att slippa allt tjafs med barnet/barnen i trotsåldern eller i tonåren.
Tänk att slippa oroa sig för att det ska hända barnet/barnen något.

Kommer inte på fler saker just nu men fyller nog på så småningom.
Nä, allvarligt så funderar jag just nu på om det är värt allt kämpande. Ok, om man visste att det skulle fungera till slut men det vet man ju aldrig. Jag tycker att vi har offrat så mycket tid, energi, pengar och oss själva på det. Jag vill bara komma till ett beslut och vara så säker på beslutet att jag inte blir bitter och ångerfull när jag blir gammal.

Förresten så trevlig bloggträffen verkade va! Att träffa människor i samma situation är nog toppen! Jag hoppas det blir igen!

Tänkte också att jag skulle börja kalla mig något på bloggen. Jag har funderat på namnet Liv, vilket passar min blogg och det är även ett namn som jag tycker är vackert! Så Liv får det bli!

/Liv

Fredag

Va härligt med helg! Denna helg ska vi åka iväg på en överraskningsresa för min mamma som snart fyller 60. Vädret verkar bli toppen också. Mamma vet inget. Hon har försökt få några tips från min treåriga systerdotter (som inte vet om resan) om vad som ska hända! Nu ska jag hem och springa, vilket jag inte har gjort sedan dagen innan insättningen. Jag frågade läkaren om löpningen och han sa tio dagar, vilket jag tror var överdrivet men man vill ju inte riskera något. Ska köpa lite vin innan (inte till mig). Jag har inte berättat för mina föräldrar om vår barnlöshet då jag mer oroar dem så jag får hitta på någon ursäkt angående vinet. Känner förresten inget speciellt i kroppen. Är iallafall gladare nu! Trevlig helg!

Ledsamt

Idag har jag gråtit! Läste http://längtantillbarn.blogspot.com inlägg. Så ledsamt, så orättvist!

Yoga

Idag är det yoga. Bra för argbiggan!

Förbannade jävla skit!

Varför utsätter man sig för detta om och om igen! Varför är man så jävla dum att man inte fattar att ge upp, efter snart fyra års försök, över 1 1/2 år i ivf-svängen och efter 8 ivf-försök! Är vi korkade, eller? Hur mycket ska man orka? Jag har hela tiden tröstat mig med att det i alla fall inte är 8 "hela" försök.

På första försöket blev det inga befruktade ägg. Räknas det försöket? Nej, för det är en provomgång har jag tänkt. Så ok, 7 försök varav 3 "hela" försök och 4 frysförsök. Med frysförsök har jag tänkt att det är ju inte ett "riktigt" försök. Men fan, det är ju ett försök!!! Så kul! Nu har vi alltså gjort 7 ivf-försök (vägrar att räkna det första försöket). Ska man kanske ge upp nu?

Arg, ledsen, trött och bitter är jag! Förbannad på hela skiten! Denna jävla väntan är fruktansvärd! Alltid värst! Nu har magen börjat mola som innan mens! Förmodligen kört igen!

Sjunde gången!

Igår gjorde jag den sjunde insättningen. Fjärde frysförsöket. Nu har totalt nio embryon satts in. Denna gången 2 st som förra gången. Alla gånger har de varit av mycket bra kvalité. En läkare kallade t.o.m några tidigare embryon "snygga". Men varför fungerar det inte då!!!! Jag försöker hålla mig lugn tills testdagen. Har tyvärr tappat hoppet på denna lååånga resa!

Härliga maj

Tiden springer iväg. Det är verkligen skillnad att göra ivf-försök på våren än på vintern. Tiden segar inte. Nu går jag inte och bara väntar på nästa steg i behandlingen. Nu försöker jag njuta av våren och allt kul som är planerat. Idag blir det möhippa i Göteborg. På tisdag är det dags för insättning av förhoppningsvis ett eller två embryon. Tills dess ska jag njuta av nuet och maj.

Meningen med livet?

Den stora frågan. Vad är meningen med just mitt liv? Mer eller mindre brukar jag grubbla på frågan. På senare tid har jag grubblat mer. Är barn meningen med livet? Ja, för mig har det varit det de senaste fyra åren. När jag nu fortfarande inte har något barn och chanserna börjar minska funderar jag på vad min mening i livet kommer att vara om vi aldrig lyckas. Hur ska vi leva vidare? Kommer vårt förhållande att överleva? Hur ska vi förhålla oss till våra vänner som lever sina liv med sina barn? Vad ska jag ha för mening med livet?

Mående!

Jag mår faktiskt riktigt bra just nu! Jag har kanske blivit vän med progynonet! Helgen var avkopplande. Mycket jobb med båten, vilket får en att må bra! Barnvakt i lördags åt sambons lilla brorsdotter som är en liten solstråle! Jag har fortsatt att ta det lugnt på arbetet idag och försöker acceptera att jag inte kan allt och att jag inte hinner med allt. Lider av prestationsångest! Jag har även tagit hjälp av vår sekreterare för att boka om onsdagen. Också ett bra steg för mig att be om hjälp av någon annan! (Har förvisso lääänge tagit hjälp av läkare, sjuksköterskor och embryologer! Tack för att ni finns!)

Hur går det då med löpningen?
Jo, i förra veckan blev det löpning 2 dagar. Hinner nog bara med 2 dagar denna vecka också!
Jag och min löparkompis har börjat följa ett träningsprogram på Marathon.se för 290:-. Så nu ska här springas!!!

Innan läggdags blir det lite inbetalning för nästa frysförsök. 11000:-, bye bye! Hoppas, hoppas att det är värt pengarna denna gång!
Jag är glad för att vi bor i södra Sverige. Hade vi bott i Norrland så hade vi varit ruinerade nu! Verkligen orättvist!

Tjing