För snart fyra år sedan började vår längtan efter en liten. Vi var på semester i Stockholm och min syster hade nyligen gift sig. Vi ville också ta ett steg till i vårt förhållande genom att skaffa familj. Efter ca 1 års försök tog jag kontakt med kvinnokliniken. Jag genomgick flera pergotime-kurer då ägglossningen var oregelbunden. Läkaren trodde även att jag hade pco.
Efter ytterligare något år påbörjades ivf-resan på rmc i Malmö. Augusti -09 gjorde vi vår första ivf. Vi var positiva och tänkte att nu kommer vi att lyckas! Försöket gav 4 ägg, men inget blev befruktat. Det positiva var att försöket ej räknades p.g.a av utebliven befruktning.
Andra försöket genomfördes på hösten med hjälp av icsi. 7 ägg. 3 ägg befruktades. Ett till mig och inget till frysen. Minus.
Tredje försöket gav 20 ägg. 14 befruktades. Ett till mig och fem till frysen. Minus.
Första frysförsöket resulterade i minus. Andra frysförsöket minus. Så påbörjades den privata svängen. Tredje frysförsöket minus. I.o.m att vi hade 2 frysta embryon kvar tänkte vi sätta tillbaka bägge om de klarade upptiningen. På väg till Malmö fick vi vända då inget av äggen klarade upptiningen.
Fjärde ivf-försöket och sjätte insättningen påbörjades på Öresundskliniken. Läkaren sa att jag inte hade pco utan vi var den lilla procenten som man inte kunde hitta något fel hos (oförklarligt barnlösa) eller som läkaren sa det svarta hålet! Försöket resulterade i 12 ägg ut. 5 befruktades. 2 till mig och 3 till frysen. Åter minus dagen innan julafton.
Tömd på livsenergi och livsglädje föll jag verkligen ned i ett svart hål! Och här är jag nu. Försöker kravla mig upp från det förbannade hålet. Har kommit en bra bit upp men har en bra bit kvar. Jag har funderat ett bra tag på skriva dagbok för att försöka få grepp om de senaste åren. Framförallt det senaste året då jag långsamt långsamt tappat greppet. Tankarna har nästan bara kretsat kring nästkommande behandling. Min tanke med bloggen är också att förhoppningsvis finna några nya vänner, då nästan alla i min omgivning har barn och inte riktigt kan förstå sorgen som jag bär på hela tiden. Jag har läst många andra bloggar och det är skrämmande vad en del beskriver precis det jag känner. Nu har vi efter senaste behandlingen i december tagit en välbehövlig paus från ivf. Men vi kommer att sätta igång vid nästa mens med det fjärde frysförsöket och den sjunde insättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar